Att gå vidare efter att ha varit i ett misshandelsförhållande

Det var ju väldigt länge sedan jag skrev ett blogginlägg och jag tänker idag bryta bloggtorkan genom att prata om ett väldigt tungt ämne som många av mina tidigare inlägg handlat om - våld i nära relationer. Jag har tidigare berättat väldigt ingående om mina egna erfarenheter om att vara i ett sådant, men idag vill jag ta upp om hur en går vidare efter att ha varit i ett sådant förhållande. 
 
Jag ska börja med att ärligt säga att trots att det såpass lång tid som det har gjort och trots att jag idag är i ett förhållande som jag mår bra av, så går det inte en dag utan att jag tänker på det som har hänt. Det går inte en dag utan att jag ser det hända framför mina ögon, igen och igen. Det går inte en dag utan att jag tänker på det som hände innan. Det går inte en dag utan att jag tänker på det som hände efteråt. Det går inte en dag utan att jag tänker att jag önskar att det aldrig hade hänt. 
 
Vad som är annorlunda idag är att jag idag vet att det inte var mitt fel och att det inte fanns något jag kunde ha gjort för att förhindra det som hände. Jag vet också att det som hände mig inte var okej. Sist men inte minst vet jag också att jag aldrig kommer att kunna glömma det som hände. "Forgive but not forget" brukar vissa säga, men det är väldigt svårt att förlåta någon som vägrar inse att den gjort fel. Men även om jag vet att detta är något jag alltid kommer att bära med mig, så är jag övertygad om att det går att gå vidare.
 
Så hur gör en för att gå vidare? Självklart så finns det inte ett svar och ett sätt som passar alla, men jag tänker dela med mig av hur min resa sett ut. För mig så har det varit oerhört viktigt att vara öppen med det som hänt och framförallt att prata om det. Jag är sjävklart medveten om att långt ifrån alla klarar av att vara så ärliga med det som jag varit och jag tycker att det är viktigt att lyssna på sina egna känslor och själv välja om en vill vara öppen med det eller inte. Jag anser dock att det är viktigt att åtminstone ha någon att kunna prata om det med, eftersom att det är viktigt att en känner att en har någon som finns där och stöttar en. För mig så har det också varit viktigt att känna att det är okej att bryta ihop ibland och att en aldrig ska behöva känna att en måste dölja sina känslor. Oavsett hur lång tid det gått efter att det hänt, oavsett hur "allvarligt" det var så är det okej att må dåligt över det. Det är viktigt att en känner att en får bryta ihop när en umgås med folk och skapa "dålig stämning". Framförallt så är det oerhört viktigt att känna att det är okej att vilja bli tröstad. Detta är något som jag fortfarande jobbar med att inse och det får ta den tid det tar. 
 
Jag vill avsluta detta inlägg med att säga till er alla som är i ett misshandelsförhållande och till er alla som tagit er ur ett misshandelsförhållande; vad som än händer och vad som än har hänt så är det inte erat fel. Det kommer att finnas dagar då det kan te sig som att det förflutna vägrar lämna er och minnena ter sig överväldigande. Det kommer att finnas stunder då ni kommer att önska att det aldrig hade hänt. Det kommer att finnas tillfällen då ni känner att ni aldrig kommer att kunna gå vidare. Men det kommer att finnas stunder då ert medvetande kommer att vara så upptagen med att fokusera på allt det underbara som händer i nuet att ni inte kommer ha möjlighet att tänka på det förflutna. Det kommer att finnas tillfällen av lycka och dagar av glädje. Och framförallt - ni kommer att gå vidare. Jag lovar det. 
 
Puss och kram om ni vill. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0