Och nu

They say don't trust
You, me, we, us
So, we'll fall if we must
Cause it's you, me and it's all about us
 
 
De flesta av er som läser detta vet antagligen vad det är som har hänt. För de som inte vet så kan jag bara säga att de senaste dagarna har varit vidriga. Jag är tillbaka till samma sits som jag var i för 1 1/2 år sedan och allting upprepar sig igen. Paniken och ångesten som river i bröstet och känslan av att bara vilja fly bort. 
 
Efter flera om och men så anmälde jag händelsen igår, några dagar efter att min vän anmält. Även om jag själv vet att det som hände var fel, så vet jag att min trovärdighet ligger på 0. Jag vet att det som hände mig inte kommer att leda någonstans och att vad jag känner spelar ingen roll.Polisen skriver på sina FB-sidor att "ett nej är ett nej", men detsamma gäller inte om en tidigare under kvällen haft samlag och varit full. Och det är här skammen ligger. En stor del av mig tänker att det var mitt fel. Att det inte var något som hände mig. Att jag är dum i huvudet som mår som jag gör. Att det finns de som varit med om värre, att JAG varit med om värre saker. 
 
Allting inom mig är ett stort jävla kaos och känslorna snurrar runt i ett virrvarr i mig. Till er som försöker peppa mig med positiva kommentarer om att det kommer gå bra osv; Tack, men nej tack. Det kommer inte att lösa sig. Jag vet det. Jag kommer att shaemas för det jag gjorde och allting kommer skita sig. Men jag är åtminstone beredd på det denna gång.
 
Hejdå. 

RSS 2.0