Skyldig

Med förra veckan i bakhuvudet var jag oroad över att allting var kört. Att domarna gått på hans version av det hela och att jag bara skulle se hela den här processen som ett enda stort misslyckande. Så när jag med bultande hjärta öppnade brevet som kommit med posten såg det där ordet som jag så länge väntat på att få höra, det där ordet som skulle bli min upprättelse, så kunde jag inget annat göra än gråta av lycka. 
 
Skyldig.
 
De trodde på mig. De.trodde.på.mig. Jag kan knappt själv fatta att JAG faktiskt har vunnit, att det har gått precis som jag inte riktigt vågade tro på, men som jag ändå djupt inom mig drömde om. Kapitlet är avslutat och nu kan jag gå vidare och jag vet att jag i framtiden kommer se tillbaka på det här med stolthet. För trots alla gånger jag ville ge upp, alla gånger jag skyllde det som hade hänt på mig, alla gånger jag velat gå tillbaka, gången då jag gick tillbaka, så har jag fortsatt. 
 
Jag antar att jag väl har dragit en lärdom av det här, i stil med "ge aldrig upp hoppet" eller liknande, men framförallt så har jag fått en starkare självkänsla och vågat tro på mig själv. Jag har lärt mig att mina känslor är legitima, och att de spelar roll. Och jag hoppas att jag fått er läsare att känna likadant om er själva. 
 
Ja, på tal om er; tack, tack, tack till er alla som har läst och stöttat mig genom det här. Ni är bäst. Eller nej, VI är bäst. Vi är underground.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0