under neon loneliness, motorcycle emptiness

 
Varning för extremt mycket ordbajseri som kan tyckas ologiskt.
 
 
Here we go
 
 
I:
Okej jag vet knappt vilken ände jag ska börja. Tiden rusar, mmm tiden bara håller på och frågar aldrig, bryr sig inte om hur gick det hur gick det. Nej okej, nu får det nog räcka med musikreferenser som ingen ändå bryr sig om   eller frågar om. Ja, nej men för att vara ärlig - jag är så inåthelvete trött. Ja okej, jag fattar, alla är ju typ trötta nu vid den här tiden på läsåret och "men Sara snart är skolan slut, snart är det sommarlov du kommer FIXA DET". Ni fattar inte. Jag är helt känslomässigt dränerad på energi, på resursenergi som jag tar till för att överhuvudtaget kunna passa in i detta jävla NT-pissamhälle. Så, vad händer då när jag blir såhär jävla stressad och trött? Jag stänger av. Fullständigt. Och detta går ju inte för sig, för när jag stänger av så blir jag bokstavligt talat autistisk. Jag pallar inte med att prata, lyssna, titta på folk, jag hummar för mig själv eller hummar till svar, gungar fram och tillbaka. Säkerligen jävligt roligt att se på för de som inte fattar, men en jävla pina för mig. Suck. Egentligen så vill jag bara skrika, men tack och lov så gör jag det inte för jag är ju så oerhört självmedveten. 
 
II:
Jag borde väl antagligen vara stolt över mig själv som överhuvudtaget orkat med att gå i en vanlig klass i ett helt år, första gången på flera år, men varför ska jag vara stolt när ingen annan är det? Ja, förutom min mamma såklart då. Och ärligt talat så känns det knappt som att jag gått i en vanlig klass, jag menar, jag är ju inne i mitt huvud hela tiden och maniskt repeterar samma låtrader om och om igen för att orka - "I KNOW I BELIEVE IN NOTHING BUT IT IS MY NOTHING" och andra 90-talsklyschéer. Ska jag någonsin vakna upp och inse att det inte är 90-tal längre, ingen jag känner lyssnar på Manic Street Preachers, Bikini Kill, Hole, Leila K och Primal Scream. SARA VET DU FÖRESTEN ATT RAVE ÄR UTE? DET STOD I VECKOREVYN. Räck upp handen alla ni som känner igen denna referens *ingen räcker upp handen förutom Sara som frenetiskt viftar med handen och hoppar på stolen av glädje*. 
 
III:
Det enda jag kan tänka på är hur jävla dålig jag känner mig (skrev först "är" istället för "känner mig" men så kom jag ju på att SARA DET ÄR JU BARA EN KÄÄÄÄÄÄÄNSLLLLAAAAAAAAAAA OCH INTE ETT FAKTUM). Det är så jävla sjukt egentligen; när jag i början av terminen fick C på två inlämningsuppgifter så blev jag så oerhört glad. När jag häromdagen fick veta att jag fått ett C på en inlämingsuppgift så ville jag bara gräva ner mig själv. Och när lärarna sedan skriver i bedömningen som de gjort att typ "ja du hade kunnat få högre betyg om du gjort xx" så känner en sig bara 1000 gånger sämre. Det är som att de FÖRVÄNTAR SIG att en ska få ett A & att allt under A är ett misslyckande. Inte så jävla konstigt att känslorna då kommer right back at ya. Fan, jag minns ju när jag gick i skolan och jag var bäst i klassen.Jag var socialt handikappad (och är det fortfarande) och kategoriserades som tönt - MEN jag var iallafall någon.Nu? Knappt ens topp tre och ingen. Förmodligen så tänker nog folk att "aha ahmen Sara, det är hon som alltid har flätor och barnsliga kläder och för mycket smink och är en rabiat manshatare och som alltid går runt själv jaaa hon är ju helt STÖRD OCH KONSTIG". Vet att någon av er tänker såhär iallafall. 
 
IIII:
Det enda jag har är skrivandet. Att kunna formulera dom där jävla känslorna som jag knappt kan få på tungan, dom där meningarna som alltid stakar sig i halsen på mig. Men åh, detta låter säkert så oerhört narcissistiskt och egoistiskt, men det enda jag vill höra är att jag är begåvad. Jag har alltid vetat att jag varit duktig på att skriva och formulera mig, men tänk, att få höra dom där dyrbara orden - "Sara, du har en begåvning". Jag skulle bli så jävla lycklig. Kanske kommer någon av er som läser det här att skriva en kommentar om att jag är begåvad och jag vill bara säga - tack, men att skriva det i syfte att lyfta mig ur ett becksvart mörker hjälper inte. 
 
IIIII:
Juste, ni människor som ständigt bitchblickar mig och sänder ut dålig energi till mig i syfte att få mig att känna mig komplett värdelös - det finns en särskild plats i helvetet för er. 
 
IIIIII:
Har försökt att formulera mig och berätta det här så jävla länge men ja, nu orkar jag inte hålla det inom mig längre. Jag är bisexuell. 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Fanny Malm-Frelin

Sara du är en OTROLIGT stark och duktig person. Jag kan tänka mig att det måsta vara jobbigt att känna som du gör, men bara för att du tex lyssnar på 90-tas musik så gör inte det dig till en sämre person än alla andra i samhället, bara bättre. För att DU vågar tycka om något eget, det gör dig bara unik som människa. Det har varit otroligt härligt att gå i samma klass som dig det här året, och det ska bli tråkigt att inte få gå i samma klass de resterande åren. Kram på dig

Svar: Åh, tack finaste Fanny <3
saradelarge.blogg.se

2014-05-19 @ 16:15:05
URL: http://fannymalm.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0