Att vara feminist

För några månader sedan fick jag en fråga på min Ask.fm om hur det är att vara feminist. Jag minns inte mitt svar ordagrant, men jag minns att jag framställde det som att det var helt fantastiskt att vara feminist och att en i princip får svar på världens alla frågor om en är det (lite grann som att fråga en religiös hur det är att vara kristen/muslim(jude etc, ungefär). 
Jag ljög såklart. Det är ett helvete att vara feminist. 
 
Det är ett helvete att jag inte längre kan blunda för diskrimineringen, objektifieringen, sexismen, rasismen, transfobin, homofobin som jag och mina medsystrar dagligen utsätts för. Det är ett helvete att fatta att det sker på riktigt, överallt, helatiden. Just nu. Det är ett helvete att vara den där "jobbiga feministfittan" som ingen vill diskutera med, eller prata med. Det är ett helvete att höra klasskamrater säga saker i stil med "jävla fitta" "jävla bög" "du kastar som en jävla tjej" hela tiden och inte våga säga ifrån. Det är ett helvete att höra klasskamrater som har fascistiska åsikter. Det är ett HELVETE att jag knappt kan se något jävla tvprogram utan att bli förbannad av all idioti och alla dessa humorserier som skämtar om våldtäkt och kvinnomisshandel (DET ÄR INTE KUL DET HAR ALDRIG VARIT KUL DET KOMMER ALDRIG NÅGONSIN VARA KUL). Det är ett helvete att i princip alla reklamer på tv eller i tidningar framställer kvinnor som ett sexobjekt, avhumaniserade och infantiliserade. Det är ett jävla helvete att gå in på valfri artikel på Aftonbladet om feminism, sexism, rasism, HBTQAI-frågor där 99 % av läsarkommentarerna består av vita kränkta cis-män som skriver saker i stil med "men mÄNNEN DÅ""ööööö jävla feminismen" "SD 2014" "MÄN SKA VARA MÄN KVINNOR SKA VARA KVINNOR" "dessa jävla femenister" etc. Det är ett helvete att dagligen behöva läsa eller höra om medsystrar som blivit våldtagna och där förövarna frias och skulden läggs på kvinnorna själva. Det är ett helvete att vi har ett rasistiskt och kvinnofientligt parti i riksdagen där partimedlemmarna spyr ut åsikter om att kvinnor får skylla sig själva om de blir våldtagna. Det är ett helvete att detta parti har stöd av ett par i klassen. 
 
Det är ett helvete att veta att jag aldrig någonsin kan vara säker när jag umgås med en PAM (person som antas vara man), för jag vet att jag är i underläge. Det är ett jävla helvete att låten "Blurred lines" spelas överallt och är såpass populär som den är. Det är ett helvete att veta att få höra av en PAM att "så länge du rakar dig under armarna så är det okej att du är en feminist" och "du får räkna med att jag ofta uttalar mig negativt om kvinnor". Det är ett HELVETE att få höra hur trans*personer ständigt blir felkönade och utsatta för hån även inom feminismen och HBTQ-communitien. Det är ett helvete att få höra att "det finns bara två kön" av LÄRARE och därmed osynliggöra alla som inte passar in i den binära tvåkönsmodellen. Det är ett helvete att bara få höra om Manshistoria och där kvinnohistoria bara berättas vid sidan om. Det är ett helvete att växa upp i patriarkatet, att veta att min lillasyster ska behöva växa upp i detta vidriga samhälle. Det är ett helvete att veta att en aldrig kan vara trygg bland män. Kort sagt - det är ett helvete att vara feminist. Men det är värt det ändå. För någon dag, inom en snar framtid, så vet jag att vi kommer att segra. Men det är långt kvar. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0