♥ when I'm in the mercy seat I smile ♥

Dagarna rullar på , dagarna går framåt (vem fan skulle inte vilja stoppa tiden?) men jag går bakåt. Min själ är i regression, jag är i regression och jag vette sjutton längre vad ALLA JÄVLA ORD BETYDER LÄNGRE för det bara skriker skriker skriker. Jag vet inte. Humörsvängningar, pendlingar från att ha en grandios självkänsla och tro att jag är svandrottningen till att nästan vilja dö. Jag vet inte. Ambivalens. 
 
*allting ordnar sig allting ordnar sig allting ordnar sig allting ordnar sig jag orkar inte allting ordnar sig*
 
Emotionellt labil (hans ord inte dina). Alla goddamn Mia Törnblom-lookalikes säger att "allting kommer lösa sig, folk kommer att se dig, du kommer bli sedd, dom kommer veta vem du är, du kommer få meningsfulla relationer" men jag fattar att det inte stämmer. Hur ska jag våga släppa in någon? Hur ska någon någonsin orka med mig när jag knappt orkar med mig själv?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0