Om Aspergers Syndrom

Eftersom så många av er säkerligen undrar vad det innebär att ha Aspergers Syndrom så vill jag härmed förtydliga en del saker - 
För det första - Aspergers Syndrom är ingen sjukdom, utan ett neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. 
För det andra - Alla som har Aspergers Syndrom är INTE som Simon i "I rymden finns inga känslor" eller som Rain Man. 
För det tredje - Aspergers Syndrom går inte att bota. 
 

Så. Nu vill jag gärna berätta lite hur min Asperger yttrar sig. 
 
De flesta av er som läser detta känner säkert igen sig i det här - Ni är i skolan och har mattelektion. Jättejobbigt kanske, eller jättekul (för er som gillar matte, jag gör inte det. Här krossar jag därmed en myt om oss assburgers - alla som har det är inte mattegenier, utan det kan ofta vara tvärtom). När lektionen är över så är ni trötta i huvudet, så för att kunna slappna av och få påfyllning så umgås ni med era kompisar under rasten. Det gör att ni återfår energin så inför nästa lektion. 
 
För mig är det såhär - Jag är i skolan och har precis haft en lektion och jag känner mig trött i skallen. För att återfå energi så behöver jag ensamtid. Men jag fattar att jag inte alltid kan ha det så. Jag har också behov av sällskap ibland, ofta för att jag inte ska känna att jag är ensammast i hela världen. Så ibland så försöker jag då på en rast att hänga med några tjejer i klassen. Jag är helt slut i huvudet, men jag försöker att hänga med. Det låter överallt och jag tar in alla nya intryck (ljus, ljud, människor). Detta gör självklart att jag blir ännu tröttare. Men jag försöker hänga med i det ni pratar om, för jag vill så gärna känna att jag är en del av kompisgänget. Jag hör konversationer från andra håll, men försöker koncentrera mig på det vi pratar om. "Jag måste säga något, vad ska jag säga, hur är deras schargong, vad är okej att säga". Energin börjar ta slut, men jag kämpar vidare. Vill så gärna hänga med. Så jag försöker. Rasten är snart slut, fan också. Ny lektion och jag känner mig utpumpad på energi, dels efter dagens första lektion & dels för att ha stött på en massa nya intryck. Så jag kämpar på. Rast igen. Den här gången så orkar jag inte umgås. Jag måste få påfyllning, så jag sitter ensam, kollar runt på musik- & feministsidor med musik i öronen, alternativt sitter och skriver. Nu börjar jag bli påfylld igen. Det är visserligen skönt, för då vet jag att jag kommer klara av resten av dagens lektioner, men samtidigt jobbigt. För i ögonvrån så ser jag att ni umgås med varandra, skrattar, har det skoj. Det svider till i mitt hjärta, för jag vill så gärna också. Jag vill så gärna vara som er, umgås och ha det kul, känna mig helt avslappnad och trygg i tanken att "jag duger, jag behöver inte spela teater med er, jag kan vara mig själv och ni tycker om mig och vill umgås med mig". Men det kan jag inte. Jag kommer aldrig bli som er, hur mycket jag än försöker. Jag kommer alltid att vara Sara och vara konstig (som någon skrev att jag var på ask) och ha Asperger. Detta är ingenting jag kan hjälpa och det är det jag vill att ni ska förstå. För det enda jag vill är, precis som er, att bli accepterad precis som jag är och känna att jag duger. 
 
Tack. 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Manola- med Asperger occh ADHD

Asså Sara... det du skriver prickar så säkert exakt på vad jag känner.

2013-12-07 @ 14:59:34
URL: http://www.manola.blogg.se
Postat av: Elisabeth Råberg

Vill bara säga Tusen tack för att du delar med dig. Jättefint och bra skrivit. Det här tänker jag visa min personal som arbetar med personer som har asperger. Tack din text förändrar världen. Var dig själv. Du är värdefull! Kram Elisabeth

Svar: Tack så oerhört mycket, din kommentar värmer verkligen! :D
saradelarge.blogg.se

2013-12-07 @ 15:03:16
URL: http://www.aspereds.se
Postat av: Isabel

Exakt så känner jag också! Vet att många, inklusive några i min egen familj tycker jag är konstig och det är jättejobbigt för jag kommer aldrig kunna vara "som alla andra"..

Svar: Ja, förstår precis vad du menar. Ofta så önskar jag faktiskt att jag kunde vara som alla andra och "normal", för saker och ting skulle vara så mycket enklare då….Det är ju samhället som ska anpassas efter oss, men ofta så känns det snarare tvärtom. Sorgligt. Kram!
saradelarge.blogg.se

2013-12-07 @ 17:42:39
URL: http://dooky.blogg.se
Postat av: Herr Dunderbar

Hur många "wow" kan jag skriva på rad i en och samma kommentar, utan att du tar det som att jag överdriver?
För detta inlägget förtjänar verkligen minst tre "wow" på raken.
Det var ett helt underbart inlägg du har skrivit!
Så nu kommer de : wow wow wow :P

Svar: Tack så mycket! :D
saradelarge.blogg.se

2013-12-07 @ 19:53:35
URL: http://www.dunderbar.com
Postat av: Anonym

Du duger, precis som du är

2013-12-07 @ 20:43:34
Postat av: Lisa

Du ÄR inte ensam! <3

/Lisa (snart 40 år, 2-barnsmor, socionom och har adhd, Tourettes och autistiska drag)

Svar: <3
saradelarge.blogg.se

2013-12-07 @ 21:34:23
Postat av: Agnetha

Tack, från djupet av mitt hjärta!
Det är det här som jag vill att alla människor ska läsa o försöka förstå. Jag har kämpat som en galning för min dotters skulle när det gällt bla skolan.
Det du skrivit borde ingå i alla utbildningar!!!! Ett enkelt, men otroligt träffande brev…skrivet av en som vet.
Tack igen o stor kram till dig <3

Svar: Tack! <3
saradelarge.blogg.se

2013-12-07 @ 22:33:14
Postat av: Lisa

Det ska stå 3-barnsmor. ;) Tryckte fel. ;)

2013-12-07 @ 23:34:27
URL: http://blogg.skanskan.se/tankarikaos/
Postat av: tjej i klassen

Sara!! det är klart du duger. Slår vad om att alla tjejer i klassen tycker att du passar in! Och du behöver inte prata med oss för att vi ska tycka om dig, det räcker gott och väl att bara sitta med oss och nu kan vi förstå ännu mer varför du kanske inte alltid vill eller orkar vara med oss och prata. Du ska absolut inte behöva spela teater inför oss tjejer i klassen för självklart så tycker vi om dig för den du är!
Och starkt av dig att skriva om detta, jättefin text :)

Svar: Tack så mycket, ja precis jag vill inte att ni ska tro att jag inte tycker om er och att det är därför jag går ifrån, utan det är just för att jag måste ta en "paus" så att säga.
saradelarge.blogg.se

2013-12-08 @ 16:12:00
Postat av: Magnus Brahn

Väldigt bra skrivet! Tror många känner igen sig i den beskrivningen, inklusive mig själv.

2013-12-08 @ 19:30:15
URL: http://www.fajaf.com/blog/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0