Kaos

Allting gör bara fruktansvärt ont idag.
Känner mig nära till tårarna hela tiden.
 
Känner mig skakig i kroppen och rädd.
Så inåthelvete rädd.
 
Kaoset som pågår här hemma.
Min fina, underbara lillasyster som jag ser mår sämre varje dag. 
Jag är så rädd.
Och jag skäms så mycket.
Jag skäms för att jag inte förstod att hon skulle ta skada när jag var sjuk. 
 
Hur hon fick stå ut när jag fick panikattacker, skrek och grät, kastade saker runt omkring mig. 
Hur hon fick se när jag nästan svalt ihjäl mig.
Att hon knappt hade kompisar här, för min skull. För jag ville inte att någon skulle se mig. 
Jag skäms. 
Och jag tror att jag nu förstår hur hon kände sig då. 
Ombytta roller. 
Jag är så rädd. Hon såg mina blodiga handleder för några år sedan. Och jag har sett att hon också börjat skada sig. 
Tänk om hon också börjar svälta sig? Tänk om hon har självmordstankar?
 
Och jag ser hur mamma börjar gå under igen. Hur hon lägger all energi på henne. 
När allt börjar lösa sig med mig, så får hon ännu ett problem.
Hon sover knappt längre. 
Jag vet att hon gråter ofta. 
 
Jag är så rädd att bli lämnad av Gustav. 
Att bli ensam. 
Min bästa vän håller på att gå under. Jag är så rädd att förlora henne. 
Jag känner mig så fruktansvärt maktlös. 
Jag önskar bara att allt kunde vara bra. 
 
Jag önskar bara att någon kunde lyssna på mig. 
Förstå mig.
Att jag också är rädd. Att jag mår så fruktansvärt illa när jag är här hemma, för all ångest ligger i luften. 
Och att jag bara kan sitta och vänta på nästa gråtattack från min lillasyster. 
 
Att hela min kropp skakar av rädsla. 
Att jag känner mig så, fruktansvärt trött. 
 
Men nej. Jag nyper mig själv i armen för att se till att inte bryta ihop. 
Jag ska vara en duktig flicka. 
Fortsätta som vanligt med gråten i halsen. 
 
(allting kommer att lösa sig. 
Eller?)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0