blä

Jag vill så gärna orka vara stark.
Jag vill så gärna vara dendär tjejen som är oberoende av alla.
Som klarar sig själv. 
Hon som klarar av att vara ensam, som vet att den enda hon egentligen har är sig själv.
Som bara är beroende av sig själv.
Hon som är stark och självständig och säker och gudjagvetinteallt.
 
Jag försöker verkligen.
Jag försöker vara stark. 
Jag försöker vara säker. Jag försöker tänka att det inte spelar någon roll om vad andra tycker om mig.
 
Men idag, när jag cyklade hem ifrån skolan och höll på att trilla, så såg jag en tjej som tittade sådär på mig.
Ni vet.
Som att hon tyckte att jag var en knäppgök. "Vadfan håller hon på med", typ. 
Då insåg jag att jag fortfarande bryr mig som fan.
 
Hela min identitet har ju byggt på att folk ska tycka om mig.
Att vara andra till lags. 
 
Nu har jag gått och blivit uppöveröronen förälskad, och jag trodde att det skulle lösa sig.
Att jag skulle bli dendära superkvinnan, hon som vet att hon är älskvärd och bra som hon är osv.
 
Men jag har insett att kommentarer fortfarande stjälper mig. 
Att jag är omogen. Att jag stör. 
Jag borde inte bry mig, men jag gör det. 
Jag bryr mig som fan. 
 
Fan. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0